Resan och besök på djur sjukhuset...
Resan gick så bra de kan gå i ett akut läge.
Behöver väl inte säga vilken hastighet den gick i men med tanke på halkan och väg byggen så kom vi fram tidigare än beräknat.
Jag låg bak med Apotin och höll fast oss båda så gott de gick,
mitt i all oro kände jag mig något lugnare än resan till bollnäs,
höll hela tiden handen på magen och hade koll.
Apotin var ju sederad, slö men vid medvetande och lättad över att plågorna släppt.
Väl framme i falun var de svårt att gå,
djur sjukvårdarna kom med en bår,
men glöm de sa Apotin med ett skall som bara en fylle hund kan få ur sig!!
De blev vackert till att vingla in för egen maskin, en som drog och en som sköt på.
In på röntgen igen!
Magen var i rätt läge ännu.
I normala fall skulle matte måsta lämna lokalen nu och åka hem,
men nu var ju inte patienten speciellt normal heller.
Han sa ifrån gång på gång, men så fort jag prata med han lugna han sig och rörde inte en fena.
Dom undra över krage för dom blev ju "rädd" för bett,
men jag garantera att de var lugnt så länge jag var med.
Å de var de.
Kanyl skulle sättas, 8-9 gånger misslyckades dom, 3 olika som pröva sticka!
Sluta med att skalpellen åkte fram och dom börja skära i huden för att hitta venerna,
3.e gången veterinären skar hitta hon rätt.
Behöver jag säga att jag blev förbannad?
Amatörer tänkte jag..
Sen fick jag rasta Apotin,
resten av kvällen är tyvärr sensuerad då vissa undantag gjordes som kan verka störande i folks öron...
Men jag är oerhört tacksam mot personalen som handla utifrån rådande omständigheter med en besvärlig patient!
Tack...
Behöver väl inte säga vilken hastighet den gick i men med tanke på halkan och väg byggen så kom vi fram tidigare än beräknat.
Jag låg bak med Apotin och höll fast oss båda så gott de gick,
mitt i all oro kände jag mig något lugnare än resan till bollnäs,
höll hela tiden handen på magen och hade koll.
Apotin var ju sederad, slö men vid medvetande och lättad över att plågorna släppt.
Väl framme i falun var de svårt att gå,
djur sjukvårdarna kom med en bår,
men glöm de sa Apotin med ett skall som bara en fylle hund kan få ur sig!!
De blev vackert till att vingla in för egen maskin, en som drog och en som sköt på.
In på röntgen igen!
Magen var i rätt läge ännu.
I normala fall skulle matte måsta lämna lokalen nu och åka hem,
men nu var ju inte patienten speciellt normal heller.
Han sa ifrån gång på gång, men så fort jag prata med han lugna han sig och rörde inte en fena.
Dom undra över krage för dom blev ju "rädd" för bett,
men jag garantera att de var lugnt så länge jag var med.
Å de var de.
Kanyl skulle sättas, 8-9 gånger misslyckades dom, 3 olika som pröva sticka!
Sluta med att skalpellen åkte fram och dom börja skära i huden för att hitta venerna,
3.e gången veterinären skar hitta hon rätt.
Behöver jag säga att jag blev förbannad?
Amatörer tänkte jag..
Sen fick jag rasta Apotin,
resten av kvällen är tyvärr sensuerad då vissa undantag gjordes som kan verka störande i folks öron...
Men jag är oerhört tacksam mot personalen som handla utifrån rådande omständigheter med en besvärlig patient!
Tack...
Kommentarer
Trackback
