tragiskt...
Till minne av John Hron
"Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog."
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !
"Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog."
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG!
STOPPA VÅLDET !
Modell för en dag, fotografens bilder...
Att få bli upp sminkad och fotograferad är absolut inget jag skäms över att ha gjort...
Oki, man är väl ingen toppmodell utan en helt vanlig människa!!
Kanske därför de är en rolig grejj??
Efter att ha fått förfrågan så frågade jag facebook vännerna vad de var??
Mycket förvånad att få personer svarade, för jag VET att många av mina vänner varit och gjort detta!!
Varför skämmas över att man får bli lite "bortskämd" och får njuta??
Hur som hellst, jag är nöjd med bilderna!!
Jag är så pass fin jag kunde bli tycker jag...
Har massa, exakt 11 graviditets kilon kvar, men vad är de är som de är, detta är jag för dagen hellt enkelt. 
Självklart var egna kameran oxå med, så mer bilder finns och kommer säkert upp.
Även någon bild på Lena och Matilda kommer så småning om...
Så hoppas ni andra hakar på och åker!!!
Behöver inte alls bli dyrt heller så de så...
Ta med egna kameran och skit i att köpa nå :-)
Ge ut nr till dina vänner och få gratis bilder ;-)
Lejonet
Här kommer mitt personliga horoskop, baserat på mitt födelsedatum, årtal och klockslag jag föddes.
Ni som känner mig kan väl komentera och berätta om de stämmer :-)
Min pesonlighet..
Älskar att vara i centrum för att få allas uppmärksamhet! Andra verkar uppskatta din genuina värme och tillgivenhet. Du är mycket livfull, viljestark, stolt och "viktig" ibland för du vill absolut ha din vilja igenom. Du är trots detta rätt ärlig och de är viktigt för dig att vinna andras respekt.Du kompromissar aldrig med dig själv och du strävar mot dina mål med uthållighet och engagemang. Ditt nästan kungliga uppträdande och hållning för dig lätt till ledande possitioner och makt. Men var försiktig så du inte blir överdrivet tjurskallig, dominerande eller nedlåtande. Du är mycket teatralisk och slår på stort närhelst och varhelst du kan. Din styrka och enerigi smittar av sig på alla som kommer i kontakt med dig.
Du uppfattas av andra som imponerande, nästan majestätisk genom ditt uppförande, vilket gör att de attraheras av dig. Därför söker andra gärna din vänskap och du tar själv ofta vänskap på fullaste allvar. Du är trogen och lojal så för de som du har fäst dig vid blir du verkligen en sann vän. Men för dig innebär kärlek och stolthet och respekt. Förlorar du respekten för någon har denna person också förlorat din vänskap.
Hur jag styrs av solen..
Den visar ditt innersta jag. Ditt verkliga jag och din vilja. Detta är din medvetna sida och utåtriktade personlighet. Solen påverkar hela din personlighet och den är den viktigaste av alla himlakroppar. Ditt soltecken är ditt sanna jag som du alltid bär med dig och visar din omgivning varje dag.
Hur jag styrs av månen..
Månen är nästan lika viktig som solen, men månens påverkan handlar om ditt känsloliv. Den hör ihop med dina omedvetna och känslomässiga reaktioner. Det är reaktioner som kommer av betingelser, såsom minne och inlärda vanemönster. Månens påverkan är mer hårfin eftersom den hör ihop med den personlighet som finns på djupet, dina känslor och ditt undermedvetna jag.
Hur jag styrs av venus..
Venus har inflytande över hur jag uttrycker mina känslor i personliga relationer. Särsklit kärleks relationer, äktenskapet och din förmåga att charma andra. Venus visar din känsla för konst och skönhet. Venus påverkar också hur du kommer överrens med människor.
Hur jag styrs av mars..
Mars visar hur du riktar och styr din energi. Mars hör också ihop med sexualitet och hur du hanterar uppvaktning från de motsatta könet.
Hur jag styrs av jupiter..
Här handlar de om hur du vidgar dina vyer eller växer i kunskap och förståelse. Jupiter styr också din tursamhet och lyckosamhet. Jupiter kan också ge ledtrådar i allvarliga livsåskådningsfrågor som religion, filosofi och sociala frågor.
Hur jag styrs av saturnus..
Här har du dina begränsningar och hinder.Här kan du nå framgång.
Hur jag styrs av uranus..
Representerar frihetskänslan,och din induvidualitet. Den kan visa hur du gör uppror och varför. Uranus berättar om din förmåga till nyskapande och förändring och plötsliga insikter. Den berättar om ditt behov av frihet och dina plötsliga handlingar och hur du överraskar din omvärd. Oberoende och uppror, egensinnighet och avvikande beteende.
Hur jag styrs av neptunus..
Berättar om ditt behov och förmåga att gå bortom den fysiska verkligheten, den visar hur du försöker fly från livets prövningar och vedermödor. Här kan du upptecka andlig utveckling och önskan att flyta ihop med något större än du själv. Den berättar om din öppenhet och känslighet för andra människors tillstånd, om inlevelseförmågan och intuition.
Hur jag styrs av pluto..
Pluto visar hur jag förnyar och förändrar mig själv. Hur jag närmar mig förändringar. Den berättar också om ditt behov av makt och kontroll. Kan visa bortträngda känslor och upplevelser. Här har du dina frågor om liv och död..
Du är allt...
Du är allt jag nånsin önskat,,,,
Du är allt jag nånsin drömt,,,
Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt,,
Å du är den som får mig hoppas,,,
Du är den som får mig le,,,
All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge,,,
För du är där när ingen ser mig,,,
Du är där när stormen yr,,,
Du är där när natten skrämmer,,,
Du är där när dagen gryr,,
Å jag vill alltid ha dig nära,,,
När som åren läggs till år,,,
Å vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår,,,
När som klockorna har stannat,,,
Å tiden tycks stå still,,,
Å man inte vågar säga de man längst i hjärtat vill,,,
Då ska vi ta varandras händer,,,
Då ska vi minnas denna dag och förstå vad som än händer,,,
Är de alltid du och jag,,
För du är allt jag nånsin önskat,,,
Du är allt jag nånsin drömt,,,
Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt,,,
Å du är den som får mig hoppas,,,
Du är den som får mig le,,,
All min kärlek får du bära, all min längtan vill jag ge,,,
Ja all min kärlek, får du bära, hela livet vill jag ge,,,
Du är allt jag nånsin drömt,,,
Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt,,
Å du är den som får mig hoppas,,,
Du är den som får mig le,,,
All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge,,,
För du är där när ingen ser mig,,,
Du är där när stormen yr,,,
Du är där när natten skrämmer,,,
Du är där när dagen gryr,,
Å jag vill alltid ha dig nära,,,
När som åren läggs till år,,,
Å vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår,,,
När som klockorna har stannat,,,
Å tiden tycks stå still,,,
Å man inte vågar säga de man längst i hjärtat vill,,,
Då ska vi ta varandras händer,,,
Då ska vi minnas denna dag och förstå vad som än händer,,,
Är de alltid du och jag,,
För du är allt jag nånsin önskat,,,
Du är allt jag nånsin drömt,,,
Du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har glömt,,,
Å du är den som får mig hoppas,,,
Du är den som får mig le,,,
All min kärlek får du bära, all min längtan vill jag ge,,,
Ja all min kärlek, får du bära, hela livet vill jag ge,,,
