Farväl ÄLSKADE Apotin 12/4-2010
Apotin måndagen den 12/4-2010...
Det här blogginlägget kommer att bli det mest jobbigaste jag någonsin skrivit...
Tyvärr avled Apotin hemma på kvällen dagen innan ultraljudet...
Apotin var som vanlig hela dagen...
Vi ligger och myser i soffan som vi alltid brukar göra...
En pigg, glad och allert Apotin...
Vi hade just varit ute och bajsat kväller...
Bestämde oss för att ge hästarna några aspar eftersom vi skulle vara i
falun hela morgon dagen...
Apotin ville gärna vara med ute så han fick ligga på bron...
Plötsligt hör jag en duns och ett vrål utan dess like!!!!
Jag skyndar fram till Apotin, det tar max 5 sekunder innan jag är där.
Han krampar, ögonen snurrar, han blir tyst bara jag pratar med honom och lugnar han.
Vi bär in honom, lägger honom i hallen..
Han bajsar och kissar på sig.
Jag ber Tomas att ringa falun och fråga vad provsvaren visar,
visar det canser var tanken att ringa Gun på direkten,
så här ont skulle han inte behöva ha!!!
Även om ultraljudet var nära kände jag att Gun skulle få komma och avliva honom om det var canser.
Apotin är orolig och flåsar, Tomas ringer falun, jag håller om Apotin allt jag bara kan...
Ögonen bara snurrar, jag känner hur Apotin kämpar...
Falun svarar, det fanns inte en canser cell i Apotins kropp...
Apotin börjar nu tappa all puls, hjärtslagen försvinner...
Jag pratar hela tiden med Apotin,
säger åt honom att vara lugn,
slappna av,
kämpa inte emot,
mamma finns här hela tiden,
mamma älskar dig!!!
Allt kommer att gå bra...
Jag upprepar hela tiden samma saker...
Apotin känns så lugn nu...
Tomas berättar samtidigt för veterinären vad som händer och sker..
Veterinären säger att Apotin inte känner något nu...
Att han inte kännt något sen ute på bron...
Mitt i samtalet slutar hjärtat helt...
Tomas talar om för veterinären att allt är för sent...
Jag kramar Apotin så hårt jag bara kan...
Allt liv är nu förbi...
Så tar han dom sista 3-4 andetagen...
APOTIN ÄR DÖD!!!
På bara några minuter är ett helt liv förlorat...
En hund som till synes strax innan var hur pigg och glad som hellst är nu borta...
Borta för all framtid...
Kl är nu strax före 21....
Gubbens farväl av sin älskade Apotin...
Jag ber om att få prata med veterinären...
Han sa att de kan ha varit en inflammation...
Detta var hela tiden min teori,
Hjärtmuskelimflammation...
-Det kan uppstå som följd av magomvridning,
-Vid akut ansträngning,
-kan uppstå efter långvarig hudsjukdom.
Apotin var ju utsatt för alla 3 alternativen!!!
Men veterinären i torsdags var ju så säker på canser till 99,9%
och handla där utöver.
Jag tyckte inte alls att det kändes bra då, så fort dom hitta ett fel undersökte dom inte mer.
Jag hade vilja haft ett EKG och röntgen eftersom inget syntes på ultraljudet.
Masken tar farväl av Apotin...
Jag vill ju inte lasta någon för Apotins död och är tacksam att de som hände, hände hemma.
Jag viste ju i torsdag att Apotin inte skulle orka med att bli inlagd,
så de enda självklara valet var att ta med honom hem!!!
Att jag sen fick vara med hela tiden känns skönt för oss alla!!!
Att slippa hitta honom död och behöva fundera hur det gått till...
Om han fått kämpa länge osv..
Nu vet jag iallafall att det gick snabbt!!!
Å jag får lita på veterinären som sa att han inte kände något...
Puss puss älskade vän....
Nu vill jag tacka er ALLA som på ett eller annat vis hört av er och visat ert stöd,
Tack till Tomas, min familj, Gun, alla jobbar kompisar, chefer, kompisar i övrigt...
Å ett stort tack till Anna som kom igår kväll och stanna till efter 3 inatt...
Apotin hade några favvoriter, han ÄLSKADE alla men några var speciell för honom,
där ibland var Anna inräknad.
Det var skönt att ha någon att prata lite allt möjligt med för att fundera på annat ett tag.
Samt att Anna behandla Apotin så fint även fast han var död...
Tusen tack även till Lena som ringt kremering och försäkring idag...
Vila i frid,,, du ser bara ut att sova älskling ;(
Natten har jag tillbringat liggande med Apotin hela tiden,
jag har svårt att släppa taget...
Jag har pratat och smekt honom hela natten,
gråtit honom blöt...
Pussat, pussat och pussat på honom.
Jag vet att jag haft ett extremsjukt förhållande till Apotin!!!
Allt i hela mitt liv, hela min tillvaro har kretsat runt Apotins välbefinnande!!!
Jag har åsidosatt vänner och familj för att alltid ha Apotin först...
Alltid planer schema efter hur länge Apotin skulle ha varit själv,
om det skulle ha blivit för lång tid har jag alltid ordnat djurvakt,
alla gånger utom när förra svägerskan dog, då blev han ensam 7 timmar.
Men det har bara varit en gång och aldrig mer.
Apotin och jag har ju alltid delat säng, nästan varje natt har vi sovit sked och Apotin har alltid legat på mig på ett eller annat vis.
Har jag varit magsjuk så är det han som legat på toa golvet vid min sida,
han har alltid funnits för mig och jag har alltid velat finnas för honom...
Det var tufft att be honom släppa taget och inte kämpa mer...
Men jag gjorde det för att han skulle slippa lida...
Jag var oerhört stak för hans skull!!!
Men idag går inte tårarna att stoppa, sorgen har ingen gräns!!!
Aldrig förr har jag upplevt en sådan sorg.
Inte ens när folk dör kan på långa vägar jämnföras med detta för mig...
Inte ens släktingar...
I morgon följer Lena mig och Apotin till falun...
Det blir tyvärr ett annat ärende dit då...
Apotin skall kremeras...
Känner att det är det bästa då jag går i flytt planer och inte vill
begrava honom här och kanske tvingas lämna honom kvar!!
Att kunna göra något fint med foton, urnan och nå ljus ser jag fram emot trots allt.
Hedra honom för den hjälte han var för mig!!!
Vi väntar kvar och tar med honom hem direkt sen.
Jag får vara med och se att han behandlas så värdigt det går...
Nu ska vi försöka göra en kista till honom, sen ska jag vara med han hela dagen
och natten för att i morgon bitti ta mitt sista farväl...
Pussa han en sista gång och smeka honom ;(
Om detta inlägg är surrigt får ni ha överseende med detta!!
Kommentarer
Postat av: Anna
Tårarna bara rinner fast jag redan visste allt innan jag läste, så rinner tårarna ändå :( Du var verkligen stark Jennie när du bad han att inte kämpa vidare utan låta de ske bara. De var nog lika jobbigt för Apotin som för dig att bara släppa taget. Finns altid för dig, de vet du <3
Postat av: Linnéa
Detta är så sorgligt att tårarna kommer. Man kan nästan inte läsa men det är så fint skrivet av dig.
Postat av: Kicki
Här rullar tårarna för fullt Jennie. Går inte att skriva med ord. Kramar på dej.
Trackback
