Apotin

Apotin, vi har fått så otroligt fina blommor av Maj... De har nu gått en vecka och en dag, de är fortfarande så ofattbart att de inte finns ord!!! Tårarna vill inte heller ge sig... Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN acceptera att Apotin försvann ifrån mig alldeles alldeles för tidigt!!! Jag är arg och ledsen om vart annat, samtidigt finns tanken på att Apotins liv innehöll så mycke kärlek och glädje, vi har gjort mycke mer tillsammans än vad många andra kommer att få uppleva fast deras hundar kommer bli mycke äldre. Jag gläds åt den tid vi fick, även fast den var för kort! Apotin fick inte bli gammal, han slapp ålderns alla krämpor, jag slapp komma till den hemska dagen då beslutet skulle tas om avlivning... Vi tvingades skiljas åt mitt i livet, livet är inte rättvist alls... Den här sorgen kommer att ta tid för mig, för eller senare kommer jag lära mig leva utan Apotin på ett smärtfritt sätt men just nu är allt jobbigt och tankarna ekar i mitt huvud!!! VAD HÄNDER ANNARS DÅ?? Jo jag har jobbat 4 dagar nu, tufft att komma hem och ingen som väntar på mig :( De har varit tufft med allt folk som frågat en massa. I lördags var vi till söderhamn och köpte ett Vitrinskåp åt Apotins alla priser, de som skulle gjorts för flera år sen. Jag har tömkört Bianca fast orken trytit så nu är vi redo för vagn. Veterinären var hit förra veckan. Tur nog såg Sissis tänder bra ut för åldern, de var någon liten vass hake bara, men utsidan av käken hade lite fickor som samla foder, inte allt för vanligt enligt vet. Men huvudsak hon hänger med ett tag till! De blev några stelkramp sprutor oxå... I dag blire till att packa hö, sen ska jag försöka sämstalla Apotins utställningskarriär, inte de lättaste men jag ska göra ett försök iaf =) De hjälper nog mig att komma vidare i min sorg, minnas allt... När jag sitter dement på hemmet om 60 år kommer folk undra vem Apotin var, de lovar jag, för då kommer jag älta i honom fortfarande ;-)