Apotin

Nu börjar tröttheten komma smygande... Apotin mår under omständigheterna rätt bra, både jag och mamma har då kommit fram till att han inte kan ha någon smärta, han ligger i alla möjlig ställningar och sover, han är lugn och verkar finna sig i att vara still. Dock gick jag ut utan tel igen med han nu ikväll, då får han för sig att han ska ut på promenad! När han får för sig nå och inte får som han vill så lägger han sig och vägrar gå! Fy vad påmind om igår jag blev. Samtidigt som jag viste att de var trots så kom oron! Tur nog sakna Tomas oss så han öppna fönstre å undra vad vi höll på med så då blev Apotin glad att nån prata med han så han steg upp och skynda hem :) alla mediciner har han fått och ätit bra! Å relativt lugn har han varit, lite måste han ju röra sig trots stränga order om total vila. Å så hästarna då?? Ja de blev ju inte mycke med dom alls igår, tur nog hade jag ju mucka och fyllt allt foder på morgon igår. Men nu ikväll gick jag ut och dona och borsta av alla 11, väl behövligt när de är vatten och lera överallt som dom bara måste rulla sig i :( Bianca tyckte inte alls om mig när jag skulle störa mitt i maten, fy vad läskigt att bli störd då! Ja ja hon vänjer sig nog snart att den mesta skötseln sker lös i hagen. Dillba tog de ju flera år för att acceptera de, men nu kan hon ju stå still ibland. Jag hade ju tänkt pröva köra Bianca idag men de får vänta någon dag. Förresten är vägarna livsfarlig, rätt som de är brakar man rätt igenom gruset! Efter att ha sovit på köksgolve natten som var så har vi flytta in till sängen igen, undrar vem som gillar de mest, Apotin, jag eller Tomas? Jag kan ju säga att de är bara jag som inte snarkar!! Nä nu vet jag inte vad jag ska göra för att hålla mig vaken längre :-/ Natti Natti