Apotin

Ja... De hade nu gått 34 timmar sedan Apotin lämnade mig, jag hade fått 2 nätter tätt tätt intill min älskade vän. Mamma och Lena hade kommit och tagit farväl på tisdagen. De var inte långa stunder jag lät han ligga själv, jag kunde inte släppa taget! Jag höll om han mest hela tiden. Men de var nu dax att lägga han i kistan och bege sig till krematoriet för att på ett värdigt sätt ta de sista avskedet. Resan gick bra. Väl framme på plats kom Jörgen och mötte upp innan vi ens kommit ur bilen. Vi fick ett otroligt bra och proffsigt bemötande, bästa tänkbara man kan få!! Vi hjälptes alla till att bära in Apotin, sen blev de några pussar och kel, Jörgen sa att vi kan ordna med de praktiska så kunde vi ta de sista farvälet sen om vi ville. Vi gick till kontoret och valde urna och bricka med namn, födelsedatum och dödsdatum. Jag valde en som gick i begie och rött, den färg som mest likna Apotin. Jag ville veta exakt allt! Hur de gick till, vad som händer, tid, ja precis allt! Sen gick vi till Apotin för sista gången, vi bestämde att mitt å Apotins täcke från sängen samt filten skulle få följa med honom hela vägen. Sista pussarna och smeket var nu gjort. Kl var nog runt 08.50. Farväl Apotin!! 11.30 bestämde vi att vi skulle hämta honom igen. Då vi kom gick jag och Jörgen in på kontoret, där hade han gjort de så fint! I ett halv mörkt hörn stod ett litet fint bord, på bordet stod urnan med Apotin, breve stod en stor stenlykta med ett brinnande ljus... De var så otroligt fint och väl ordnat så tårarna gick ju inte att stoppa nu heller... När jag fick urnan var den het, riktigt het! Jag hade den mellan bena hela vägen hem, där som jag vet att Apotin alltid har trivats och mått som bäst... Vid 16.00 tiden börja även urnan kallna... Även denna natt har varit otroligt tuff! Men till slut tog jag med Apotin och gick till sängen. Lika bra om jag någonsin ska kunna sova där igen. Tack till Jörgen och Lena som hjälpte mig igenom detta....