Apotin

Fy fan rent ut sagt....
För exakt ett år sedan, 8.e april 2010...
Promenaden då Apotin säcka ihop...

Minns de som igår, kommer alltid minnas i minsta detalj vad som hände den dagen!
De har inte gått en ända dag utan att jag tänkt på Apotin...
Men minns även lättnaden att lämna Falun med en någolunda pigg hund....
Många beslut tar man i sitt liv, jag tog den dagen de klokaste beslutet någonsin, att sjukskriva mig från jobbet och vara hemma hela helgen med Apotin!!
Med facit i hand har jag inte kunna leva med mig själv om jag missat en enda timme av den helgen, sista helgen i Apotins liv....

Nu, fortfarande ett år efter har jag inte acceptera de som hände, kommer nog heller aldrig göra de, för Jag såg eller ser ingen mening alls med de...
Sorgen finns fortfarande kvar och maler varje dag, dock kan jag hantera de bättre nu...
Hoppas du har de bra älskade Apotin, var du än är! EN dag kommer de käraste återseendet att ske, men tills dess får vi hålla ut... puss & kram hjärtevännen....