Apotin

Väck mig ur denna mardröm...
Varför???
Tänk om jag gjort si, tänk om jag gjort så....
Livfulla Atlas insjukna hastigt sent på kvällen 21 maj, på natten fick han 40.9 i feber, får tyvärr inte tag på någon veterinär som kan ta emot oss.
Alternativet är vänta en par timmar och åka och vara framme när Faludjursjukhus öppnar, eller åka 20 mil till för att ta oss till strömsholm. Tids mässigt skulle han få hjälp runt halv 8 på morgon vad jag än valde.
Å tyvärr valde jag Falun, som åter igen misslyckats med i stort sett allt!!!
Vi lämnar en Atlas som är mycke piggare än hemma, febern på väg mer, han kan sitta, ligga och stå. DE är jag och Lena som går ut och kissar honom de sista vi gör innan han skrivs in!
Sen går allt så fel de bara kan, tänker i detta inlägg bespara er på detaljer.
Diagnosen var hjärnhinneinflammation, och För att fast ställa vilken form så måste de på operation och söva och ta prov på Hjärnhinna/ryggmärg.
Självklart undrar jag då över risken med att söva en dålig hund, svaret är att DE alltid är en liten risk men inte större risk för Atlas än någon annan. DE är ett rutin ingrepp som går snabbt.
Där med får vi klappa om och säga hej då till Atlas, tanken slår alltid en sån gång, tänk OM de är sista gången jag ser han... SÅ går han iväg så glatt med sköterskan...
Kvar står en gråtande jag, som just i denna stund sviker Atlas för all framtid, jag överger min egen hund när han behöver mig som mest inom några timmar...
NU följer 2 dygn av plåga och ren jävla missär! Allt finns dokumenterat i journal.
Att en hund ska behöva plågas ihjäl och självdö på ett djursjukhus är helt ofattbart.
Varje minut som går, varje minut som Atlas kämpar och plågas tjänar dom pengar på!!
Jag kommer aldrig förlåta mig själv för vad jag utsatt älskade Atlas för!!
Jag är jätte ledsen för att han är död, han kommer inte tillbaka, men jag är mest förbannad över hur allt gått till så sorgen är liksom bortträngd av ren ilska!!
Atlas är nu begravd här hemma, inte en minut till han skulle behöva vara kvar på DE där stället...

R.I.P älskade vän, Du fattas oss! Du var som Du var, du var annorlunda, de fanns ingen off knapp på dig men du var alltid så glad, livlig och positiv och alltid startklar... jag var så rädd om dig så jag blev galen på dig när du sprang som skjuten ur en kanon, rädd att du skulle gå sönder, jag blev tokig på allt du åt för jag var rädd de skulle bli de sista du åt, jag kände mig trygg när du skulle få hjälp av kunnigt folk, DE BLEV DIN DÖD!!
FÖRLÅT FÖR ALLT LIDANDE JAG UTSATT DIG FÖR ÄLSKADE VÄN!!!
För alltid i våra hjärtan vännen....