Apotin

Ja första gången i mitt 30 åriga liv som jag är utan hund en sista april... 7 år, 7 månader och 7 dagar ägde å levde jag med Apotin... 7 verkar inte vara något bra tal för mig :( fast jag vet att de är många mer år än de flesta får med sina bullar... Idag har jag fixat och dona med hästarna mest hela dagen, jag börjar äntligen se en ende på all päls! Sissi som är äldst med sina 23 år har faktiskt mest sommar päls nu av mina :) har börjat ge lite b vitamin till de små i vattnet så får se om de släpper den sista underullen nu. I morgon är de 1.a maj och vi har fortfarande snö kvar på några ställen :( de bekräftar ju bara vilken hemsk vinter vi hade! Fy vilka köld rekord de var denna vinter. Våren kommer att mötas med glädje trots allt som hänt, tänker främst på Apotin. Men de började ju med Dusty och hennes svåra kolik i höstas, några hemska dygn med nätter i stallet och hopp och förtvivlan, just under dessa dygn blev ju Nickan utdömd till slakt. När Dusty tog igen sig gick all fokus på Nickan och ordna med slakt, tillstånd mm som drog ut på tiden då slakt först lova att ta henne men efter någon vecka ändra sig. Efter Nickan.s bortgång blev de någon vecka med sorg som byttes av att Apotin fick sin magomvridning. Efter att tagit de lugnt enligt vet.s rekommendationer började livet återgå till de normala. Då slår hemska vintern till med veckor av -30 å ända upp till -35 grader till. Då blev de till att sitta inne och elda! Apotin gilla ju inte alls den kylan, hoppa runt på 3 ben och vägra gå. När sen kylan började ge sig blev de träning och långpromenad med Apotin igen. Då kondisen var på topp, då Apotin fortfarande trava på efter 2 timmars promenad i rejält tempo i riktig jobbig teräng utan vägar och mycke branta backar så blir de så här :( De är ju delvis därför jag har så svårt att acceptera de som hände, en hund med den konditionen tror man inte ska försvinna på någon minut!! Hur som hellst kommer blogg:en komma med lite gladare inlägg fram över :) några vet vad jag menar, ni andra får hålla koll på sidan :)

Finns de nå mysigare än att ligga och gosa med 64 kg knähund?! Nä, skulle inte tro de!! Veckan som gick hade jag semester, de blev ju inte den semester jag räknat med. Inget av de som skulle ha gjorts blev gjort. Iställe gick tiden åt att handskas med min sorg och min ensamhet. Tanken var ju att sätta hagar och göra klart för betessläpp, men jag får fixa de senare. Igår kom tillståndet på stallbygge, liksom känns inte så aktuellt just nu å som tur var hade jag 2 år på mig att börja. Så de lägger jag på framtiden så länge... Lusten kommer nog tillbaka för eller senare. Under den gångna veckan har jag bearbetat Apotins bortgång mer och mer, jag sörjer och saknar honom så de går inte beskriva! Han kommer alltid att bevaras i mitt hjärta. Så småning om kommer de komma in en ny fantastisk bulle i mitt liv, för en gång bulle alltid bulle!! De kan nog alla bulle folk hålla med om =) Den dagen kommer Apotins efterträdare att få all den uppmärksamhet och kärlek den förtjänar, den kommer att älskas för den individ och de egenskaper den bär på. Jag har ju aldrig förr haft samma ras 2 gånger, men jag har ju bara valt ras en gång själv oxå, å så rätt jag hitta direkt! Chacko var ju mammas val, han kom till oss 88 och vi fick 14 underbara år med honom. Men briard viste jag att de aldrig mer skulle bli, päls är inte min grejj och rakapparaterna blev många genom åren :) Enda sen jag såg den målade Bullmastiff:en i en ras bok så har jag vetat att just den rasen kommer att bli min följeslagare i hundvärlden framöver =) Nu ska jag svira om och åka ner på byn, fixa lite för en framtida investering!!! Ha en bra dag alla...

Ja skåpet talar nog en hel del om vilka resor vi varit med om, vissa minns jag mer än andra. Hur började de då?? Jo i söderhamn dagen då Apotin fyllde 4 månader, klart jag blev Taggad när han "vann" och kom 2.a i grupp, och avslutades med svensk utställnings champion dagen då Apotin fyllde 3 år! På hemma plan dessutom =) De var ju inte hans grejj de där att springa runt, ofta i värmen, den dag du blir champion ska du slippa lova jag, å de höll jag naturligtvis även om utlandet locka med mer Titalar... Stora sthlm är en resa värd att nämna, oplogad väg ända långt söder om uppsala, där fick han sin andra och sista 2.a i kvalité. Enda som var pigg efter den resan var Apotin som sovit i 70 mil, själv var jag helt slut! Sundsvall ska väl nämnas oxå, Apotin tyckte inte alls om nordichallen så där valde jag att inte ställa trots att vi var på plats och anmäld, jag fick vackert stå utanför ringen och kolla på :( sen när vi skulle hem hade bilen gått sönder, Tändningslåset hade gått i baklås! Österbybruk och första cert:et var oxå speciellt, vilken fantastisk miljö! Å championatet på hemma plan glöms nog aldrig. 88:an blue i falun efter avesta satt fint. Att besöka specialen i norberg minns oxå. 2 utställningar åkte vi tyvärr hem utan att ta med rosetter, men följande rosetter finns i samlingen. 15 st 1.a priser. 2 st 2.a. 2 HP. 6 BIR!!! BIS 3.a. BIG 2.a. 3 st CERT!! CACIB, CAC, Reserv CACIB. 1 st Lovande. Å så CHAMPIONATET då så klart!!! En väldig bedrift av oss tycker jag nu i efterhand. Apotin var ju trots allt inte "den valp som var ämnad" till utställning å jag den matte som inte skulle ställa, men den enda i kullen som fick championatet =) en liten fula ankungen historia där faktiskt... Lite andra heders priser har de oxå blivit, någon kl, ljusstake, minnesblock att hänga på väggen mm. Kan man vara annat än mallig och stolt över denna korta karriär??! Nä =) överlycklig att jag fått upplevt den med Apotin...

Ja så här lugnt kan de vara mellan varven i flocken, alla utom Fjant ligger.

Fy!! Fy för livet... De finns ingen rättvisa, hur många gånger jag än ställer frågan VARFÖR?! så får jag inget svar. Vad har jag gjort för ont som tvingas mista min livskamrat så tidigt? Min siamesiska tvilling, för de var ju så vi levde jag och Apotin, vi satt ju nästan alltid ihop!!! Hur ska jag komma vidare när tårarna aldrig vill ge sig. Vad jag än gör fattas han vid min sida, jag har svårt att äta för ingen får min sista tugga. Jag har svårt att sova för ingen trängs i min säng. Jag vill knappt duscha eller bada för ingen tittar in mellan drapperi och vill vara med. Jag vill inte gå ut för ingen krafsar på dörren och vill med ut. Jag vill inte gå in för ingen möter mig med en glad viftade svans där inne. Jag vill inte vara i stalle och fixa för ingen sitter där med mig i porten. Tur nog så har jag hästarna! Även om jag tycker de är lite jobbigt just nu så måste dom skötas på bästa vis, jag kan inte svika dom för att jag mår dåligt. Har jag inte haft dom törs jag inte ens tänka på vad som skulle hänt! Tur är väl att dom fäller päls oxå, annars har dom nog varit hårlösa som jag nött på dom den här veckan. Men jag blickar framåt, tids nog kommer jag att hantera de här oxå! Jag har så oändligt med fina minnen av Apotin, när jag tänker på dom och hans liv kan jag ändå glädjas åt allt som varit. Å för Apotins skull kan jag oxå känna att han dog på topp, på ett ställe där han trivdes så bra, i min famn, hemma och framför allt snabbt... De känns ändå ganska bra även om de blev så tidig... Idag har jag varit till ljusdal med Lena, en resa jag tror vi båda kommer minnas länge =) De blir ju inte alltid som man tänkt sig men de mesta löser sig på ett eller annat vis. I morgon ska jag nog pröva sätta vagn på Bianca, jag borde ju faktiskt stå som ägare till henne nu vilken dag som hellst tycker jag, om inte stamboken har semester förstås! Jo, länsstyrelen ringde här om dagen ang mina ritningar oxå :) de var några små detaljer att prata om som måste fixas vid bygge, men de var bara till att bygga!! De ni =)

Apotin, vi har fått så otroligt fina blommor av Maj... De har nu gått en vecka och en dag, de är fortfarande så ofattbart att de inte finns ord!!! Tårarna vill inte heller ge sig... Jag kommer ALDRIG NÅGONSIN acceptera att Apotin försvann ifrån mig alldeles alldeles för tidigt!!! Jag är arg och ledsen om vart annat, samtidigt finns tanken på att Apotins liv innehöll så mycke kärlek och glädje, vi har gjort mycke mer tillsammans än vad många andra kommer att få uppleva fast deras hundar kommer bli mycke äldre. Jag gläds åt den tid vi fick, även fast den var för kort! Apotin fick inte bli gammal, han slapp ålderns alla krämpor, jag slapp komma till den hemska dagen då beslutet skulle tas om avlivning... Vi tvingades skiljas åt mitt i livet, livet är inte rättvist alls... Den här sorgen kommer att ta tid för mig, för eller senare kommer jag lära mig leva utan Apotin på ett smärtfritt sätt men just nu är allt jobbigt och tankarna ekar i mitt huvud!!! VAD HÄNDER ANNARS DÅ?? Jo jag har jobbat 4 dagar nu, tufft att komma hem och ingen som väntar på mig :( De har varit tufft med allt folk som frågat en massa. I lördags var vi till söderhamn och köpte ett Vitrinskåp åt Apotins alla priser, de som skulle gjorts för flera år sen. Jag har tömkört Bianca fast orken trytit så nu är vi redo för vagn. Veterinären var hit förra veckan. Tur nog såg Sissis tänder bra ut för åldern, de var någon liten vass hake bara, men utsidan av käken hade lite fickor som samla foder, inte allt för vanligt enligt vet. Men huvudsak hon hänger med ett tag till! De blev några stelkramp sprutor oxå... I dag blire till att packa hö, sen ska jag försöka sämstalla Apotins utställningskarriär, inte de lättaste men jag ska göra ett försök iaf =) De hjälper nog mig att komma vidare i min sorg, minnas allt... När jag sitter dement på hemmet om 60 år kommer folk undra vem Apotin var, de lovar jag, för då kommer jag älta i honom fortfarande ;-)

Ja... De hade nu gått 34 timmar sedan Apotin lämnade mig, jag hade fått 2 nätter tätt tätt intill min älskade vän. Mamma och Lena hade kommit och tagit farväl på tisdagen. De var inte långa stunder jag lät han ligga själv, jag kunde inte släppa taget! Jag höll om han mest hela tiden. Men de var nu dax att lägga han i kistan och bege sig till krematoriet för att på ett värdigt sätt ta de sista avskedet. Resan gick bra. Väl framme på plats kom Jörgen och mötte upp innan vi ens kommit ur bilen. Vi fick ett otroligt bra och proffsigt bemötande, bästa tänkbara man kan få!! Vi hjälptes alla till att bära in Apotin, sen blev de några pussar och kel, Jörgen sa att vi kan ordna med de praktiska så kunde vi ta de sista farvälet sen om vi ville. Vi gick till kontoret och valde urna och bricka med namn, födelsedatum och dödsdatum. Jag valde en som gick i begie och rött, den färg som mest likna Apotin. Jag ville veta exakt allt! Hur de gick till, vad som händer, tid, ja precis allt! Sen gick vi till Apotin för sista gången, vi bestämde att mitt å Apotins täcke från sängen samt filten skulle få följa med honom hela vägen. Sista pussarna och smeket var nu gjort. Kl var nog runt 08.50. Farväl Apotin!! 11.30 bestämde vi att vi skulle hämta honom igen. Då vi kom gick jag och Jörgen in på kontoret, där hade han gjort de så fint! I ett halv mörkt hörn stod ett litet fint bord, på bordet stod urnan med Apotin, breve stod en stor stenlykta med ett brinnande ljus... De var så otroligt fint och väl ordnat så tårarna gick ju inte att stoppa nu heller... När jag fick urnan var den het, riktigt het! Jag hade den mellan bena hela vägen hem, där som jag vet att Apotin alltid har trivats och mått som bäst... Vid 16.00 tiden börja även urnan kallna... Även denna natt har varit otroligt tuff! Men till slut tog jag med Apotin och gick till sängen. Lika bra om jag någonsin ska kunna sova där igen. Tack till Jörgen och Lena som hjälpte mig igenom detta....

Ja de här är det absolut sista kortet någonsin på Apotin. Det är taget kl 06.11 på morgonen den 14.e april 2010... Han är nu lagd i sin kista och väntar på våran sista gemensamma resa genom livet, avslutet... Det sista farvälet...

Ja de här kortet togs kl 18.40 den 12.e april 2010... Här har Apotin drygt 2 timmar kvar i livet, helt ovetande om vad som komma skall... De var hans favorit plats, så nära mamma de bara gick att komma... Tänk om jag vetat då att de här skulle bli det sista kortet... Då har jag förmodligen inte legat och myst så... Hade jag veta hade jag åkt till falun och förhindra de som skedde... De var frågan om minuter när de väl hände, så förmodligen hade ingen ändå kunnat rädda livet på honom, vare sig han varit hemma, på djursjukhus eller någon annan stans...

Ja i morgon är de tisdag och dax för återbesök... NERVÖST är bara förnamnet! Med tanke på veterinären sa i torsdags så såg de ju inte nå vidare ut med tanke på åldern, men att de fanns behandling att ge, tömma som vi gjorde då kunde dom göra en gång till för att stabilisera läge och ev riskera att göra en op och helt enkelt ta bort hjärtsäcken, men de var väldigt hög risk att söva honom var han noga med att tala om! De förstår jag ju så klart själv :( Narkos innebär alltid en risk, å med ett hjärta som inte är bra är de en enormt stor risk! De fanns ju olika orsaker till att de brustit, men enligt veterinären var de med all sannolikhet canser, 99.9% säker var han eftersom Apotin är gammal, å då fanns inget att göra, Trött på höra hur gammal han är, han blir 8 i sommar, ja vist! Men man måste väl se till allmäntillstånd och kondition på djuret oxå. De tog inte ens ett blodprov på honom ju, hoppas dom kollat på vätskan de sög ur hjärtat och gjort analys på de. Om de nu var canser bruka de vara små oftast så de inte kunde se på ultraljud sa han, för där syntes inget! Om dom nu ser på svaret att de var canser lär man väl omöjligt kunna få veta om de var en eller om de finns mer kvar, de tycker jag låter konstigt! Min förhoppning är att inget mer blod kommit ut i säcken och att Apotin får fortsätta med sin medicin och inget mer behöver göras! Men sån tur kan jag väl bara drömma om. Hur är då tillståndet med Apotin nu då?? Han är uttråkad, pigg och allert, vill ut och gå som han absolut inte fick göra! Han äter, visar ingen smärta, är hur lugn som hellst, fullt rörlig åt alla håll, svår att hålla still. Jag har en hel del frågor till veterinären i morgon, även till damen på ul... De jag lyckats läsa mig till på x antal sidor på internet så finns de fler orsaker än canser att de blir så här, även att vissa raser är mer utsatt för de, å dit hör inte Bullmastiff!! Vissa av dessa hundar hittar de aldrig orsak på heller men dom blir frisk...

Ja nog går de framåt här hemma allt!! De börjar bli lite svårt att hålla Apotin lugn nu =) De känns verkligen som att de går åt rätt håll. Men jag har ju ingen aning om hur de blir om de blir stress eller ansträngning åt honom. Ska verkligen försöka ha honom lugn till tisdag så de inte blir nå akut fram tills dess. Tack för allt stöd jag fått av alla!! Bättre intensiv vård än de här går nog inte få, hemma i sin trygga miljö med alla kompisar att ligga och trycka med. På djursjukhuset i en bur har nog inte han kommit så här långt. Han Kissar nå otroligt mycke nu, 5-6 gånger på bara några minuter! SNÖN smälter, hästarna går och smakar på allt som kommer fram. Bara hoppas Dusty klarar de med sin mage. I övrigt ser alla hästar ut som skabb rävar :( dom är lortig och fäller, rullar sig extra mycke i leran nu som de ser ut...

Nu börjar tröttheten komma smygande... Apotin mår under omständigheterna rätt bra, både jag och mamma har då kommit fram till att han inte kan ha någon smärta, han ligger i alla möjlig ställningar och sover, han är lugn och verkar finna sig i att vara still. Dock gick jag ut utan tel igen med han nu ikväll, då får han för sig att han ska ut på promenad! När han får för sig nå och inte får som han vill så lägger han sig och vägrar gå! Fy vad påmind om igår jag blev. Samtidigt som jag viste att de var trots så kom oron! Tur nog sakna Tomas oss så han öppna fönstre å undra vad vi höll på med så då blev Apotin glad att nån prata med han så han steg upp och skynda hem :) alla mediciner har han fått och ätit bra! Å relativt lugn har han varit, lite måste han ju röra sig trots stränga order om total vila. Å så hästarna då?? Ja de blev ju inte mycke med dom alls igår, tur nog hade jag ju mucka och fyllt allt foder på morgon igår. Men nu ikväll gick jag ut och dona och borsta av alla 11, väl behövligt när de är vatten och lera överallt som dom bara måste rulla sig i :( Bianca tyckte inte alls om mig när jag skulle störa mitt i maten, fy vad läskigt att bli störd då! Ja ja hon vänjer sig nog snart att den mesta skötseln sker lös i hagen. Dillba tog de ju flera år för att acceptera de, men nu kan hon ju stå still ibland. Jag hade ju tänkt pröva köra Bianca idag men de får vänta någon dag. Förresten är vägarna livsfarlig, rätt som de är brakar man rätt igenom gruset! Efter att ha sovit på köksgolve natten som var så har vi flytta in till sängen igen, undrar vem som gillar de mest, Apotin, jag eller Tomas? Jag kan ju säga att de är bara jag som inte snarkar!! Nä nu vet jag inte vad jag ska göra för att hålla mig vaken längre :-/ Natti Natti

Vi börjar med hästarna. Lill flocken har flyte på galant onsdag och torsdag, Lena och mamma fick åka upp igår då så dom fick mat när vi var på djursjukhuset. Allt var så pass lugnt att Bianca fick gå kvar ute i natt, å de har gått alldeles bra! Jag hade vakande natt i natt så mamma kom upp i morse och mata lill flocken. Sen har hon varit kvar tills Tomas sluta. De kan ju vara bra utifall något händer, skulle ju vara omöjligt för mig att både köra och ligga med Apotin. Just nu lever jag på hoppet att de här kommer ordna sig, Apotin är liksom med och håller ett öga på allt som händer, han kan framför allt både sitta, stå och gå! Han är ju hemma på "intensiv vård" trots allt, får sin urindrivande och blodtrycks medicin och total vila. Han får endast ut och göra sina behov. De här med vila gick ju bra ända till andra pinkvändan idag, då satt de 3 svarta pippin i busken å då vakna han till rejält =) Då de gäller jobbe så har jag jobbar helg i helgen, dock blir jag hemma. Skulle inte kunna konsentrera mig alls där då jag skulle vara ständigt orolig om Apotin lever eller inte. Kan ju inte bara släppa allt på jobbe om de skulle bli något akut så Apotin måste in. Så nä... Inge jobb nu... Sorry... Men ibland går ju faktiskt privat livet före, om jag tvingas ta beslut på tisdag skulle jag inte vilja missa denna helgen med Apotin, inte ens om jag fick sparken skulle jag välja jobbet före!! Men om nu hjärtat fortfarande blöder så måste de åtminstone ha minskat, av de jag känner slår hjärtat lugnare och jämnare nu, dock kanske inte riktigt rytmiskt. Han har kännsel i tassarna bak igen och de hade han inte igår... Sköterskan på sjukhuset fråga mig om tid igår, jag hade ju tappa tidsuppfattningen totalt! Hon ville veta hur länge han inte andas, hur lång tid innan han var kontaktbar igen... De blev uteslutningsmetoden, täckbyxor och långkalsonger blev då blöt när jag satt, de bör ha tagit 10 min innan Tomas kom, någon minut att springa hem osv... Allt bara snurra i skallen igår och nog snurrar de lite ännu allt...

Igår när jag var ut och gick med Apotin tog vi en härlig promenad i en snö fri skog!
När vi sedan vände hem och nästan kommit till huset bara ramla Apotin ihop!
Han börja snurra med skallen i cirklar, ögonen snurra och han sluta andas.
Jag var helt säker att nu dör han...
Men så kom han igång igen.
PANIK!!
Ingen telefon med mig, Apotin kunde inte vare sig resa sig eller röra sig.
Jag lyfte upp han men benen bar honom inte...
Jag släpa han ut i diket så jag kunde sätta fast han i ett träd.
Sprang allt jag kunde hem, ramla ut för slänten och skynda vidare, kom hem, hittar först inte nyckeln!
Sen in, slet tag i tel och ringde tomas, in i bilen och iväg till Apotin.

Bara hoppas han inte dött när han var själv!
Nej då han levde men var illa däran.
Ringde veterinären, fick olika förslag på vad som kunde ha hänt.
Avvakt en timme.
Efter 30 min ringde jag falun, lät som ep anfall tyckte dom, avvakta en timme till.
Under tiden var Apotin orolig, försökte gå men bara ramla ihop, flåsa och mådde dåligt.
Nej nu fick de vara nog!
Ringde falun igen, sa att jag ville in för jag trodde inte de var ep anfall.

Väl i falun undersökte vet honom och sa att allt tydde på hjärtat, han hade bara puls bak ibland och hjärtat rusa ibland, slog normalt ibland och slog inte alls ibland.
Vidare till ul, där såg dom att något på hjärtat brustit och att blodet rann ut i hjärtsäcken, avlivning eller tömning var alternativet!
Töm sa jag!
Så 2 stora kanyler rätt in i hjärta i vaket tillstånd blev de, sen kunde han stå på direkten som tur var..
Han får nu medicin fram till tisdag då de blir ul igen för att se om de fortfarande blöder eller om de stannat upp. Tyvärr ser de inte alls bra ut enligt prognosen, men de fanns en chans så jag måste ta den!
Just nu bara sover han mest, väldigt tagen av gårdagen, men han verkar inte ha ont som tur är!!
Samtidigt som jag vill de ska bli tisdag och fick höra att de blivit bättre så vill jag inte de ska bli tisdag uti fall jag måste ta de hemskaste beslutet i mitt liv...

Hej! Jag heter Örly och jag är en helt vanlig kille på 2 år. Jag har aldrig brytt mig om de här med kärlek då jag bara träffat syrran, morsan och morsans avelspolare. Men så för någon dag sen flyttade Bianca in!! Då var de kärlek vid första ögonkastet =) jag blev blixt förälskad! Hon är en vacker rödfräs. Men hon beter sig så underligt :-/ Hon vänder baken åt mig och ger sig aldrig, hon riktigt rövtacklar mig! Precis som om hon vill att jag ska lukta på henne, å när jag luktar så pissar hon mig rätt i ansiktet!! Ska de verkligen vara så här?? Vad beror hennes beteende på?? Hon verkar ju gilla mig för vi flörtar hela tiden och följs åt som ett kärlekspar... Å en underlig sak till är ju när vi pussas, först verkar hon gilla de men rätt som de är SKRIKER hon och börjar fram SLÅ! Snälla hjälp mig!! Ska de vara på detta vis? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra?! Hälsningar Örly 2 år och oerfaren =)

Ja igår gick Bianca med flocken några timmar utan Jenka och de var frid och fröjd. Jag passa på att häva på Jenka sele och gick på promenad, försökte tömköra henne med de gick inge vidare så vi promenera bara. Sen fick Jenka komma in till flocken, de var något lugnare än i fredags med fortfarande väldigt elak på Bianca. I morse släppte jag ut Bianca med flocken 8.30, alla gick tillsammans några timmar och Jenka var fortfarande väldigt jagig och bitig så hon åkte ut ur hagen! Tränsa och sadla henne och så motionera vi. Sen var jag hem och bytte till Turbo. Första gången han gick med vanliga sadeln, han har bara gått med putan förr. Men vi fick vända ganska snart för han började blöda så väldigt ur munnen, tog av tränset och gick hem och kolla. Såg inget fast jag bände ganska rejält. Endera har han bitit sig i tungan eller så är de någon tand som lossnat eller så, får ha lite koll på han nu då. Flocken har fungerat helt smärtfritt idag då Jenka gått själv, hon har varit in till dom några gånger men sen åkt ut när hon blivit för elak! Men hon börjar mest markera och hota nu utan att jaga. Vid halv 7 nu ikväll tog vi med Bianca och Apotin och gick mot rävafly, de gick utmärkt att gå med dom 2, Jenka fick då gå till flocken och när vi kom hem ställde vi Bianca själv. Hon verkar rätt nöjd nu, 10 timmar flockliv och nästan en timme promenad på ett nytt ställe gjorde att hon verka tycka de var ganska skönt att stå själv :) hon ställde sig och vila direkt i hagen sen =) Jag är helt väderbiten efter dagen, har i stort sett varit ute sen i morse! I morgon hoppas jag på fin väder och att Jenka accepterar Bianca mer och mer, båda brunstar ju oxå nu så de bidrar väl till humöret på dom :) Jag är mer än nöjd med Bianca! Var nog en mening med att ex Juwel av friheten och de andra inte hamna här ändå :) att dom inte hade så seriösa mattar är glad över nu!!

Nu sitter jag på en pall och njuter i de vackra vädret mitt i en ganska lugn flock! Bianca har gått i flock över en timme nu, allt flyter på så pass bra de kan faktiskt. Jenka står i egen hage just nu så de snälla får bekanta sig lite. Dillba har tydliga signaler som Bianca förstår. Dock hälsar dom på varandra utan att skrika, men när Dillba visar vad hon vill sticker Bianca snabbt. Dock är de dåligt före i hagen nu då de är skare! De ska få gå tillsammans ett tag till nu, sen ska jag ta in Jenka och leda henne runt så får vi se vilket humör hon är på. Men sen när jag ska iväg och jobba delar jag på dom av säkerhetsskäl igen. Tur jag e ledig i morgon. De blir lite hattigt nu när jag jobbar, men säkerheten kommer först! Bianca har ju iaf alla hästar runt sig fast hon går själv. På ena sidan finns ju stor flocken och på 2 sidor finns lill flocken och på den fjärde är ju vi =) så de går nog ingen nöd på henne. Hon verkar finna sig i att vara ensam inne på nätterna, nu börjar de röra sig så jag fortsätter skriva sen nå tag. Passa på att njut i fin vädret!!

Ja idag jobba jag dag, sen var jag hem och pröva ha ihop hästarna. Till att börja med fick Bianca gå och titta runt i hagen, sen kom hästarna och hälsa. Dusty och Bianca verka finna varandra lite till att börja med. De var aldrig nå problem, de turas om att jaga varandra på ett lekfullt sätt, ut i djupsnön och i spåren, bocka och sparka bakut och mös :) Jenka därimot som är lägst i rang acceptera henne absolut inte! Hon blev riktigt elak och jaga Bianca rejält, högg henne i baken :( Dillba som jag därimot trodde skulle vara sämst visade med tydliga signaler vem som bestämde och bet till i mankammen en gång och sen var de liksom bra från hennes sida, hon var till å med fram och hälsa normalt. Efter en stund börja Bianca att brunsta! Fjant uppvakta ju henne självklart! La huvudet över ryggen och kolla läge, hon ställde upp sig så fint för alla utom Jenka. När de gått en å en halv timme tog Fjant chansen och klev på :-/ Nackdelen med sent kastrerade pojkar de. Jag tog ut Bianca direkt då, dels är de onödigt att Fjant kliver på och sen var hon rätt trött efter allt spring i djupsnön och jag tyckte hon skulle slippa passa sig för Jenka. Ja si då hon hamna på andra sidan tråden igen så var de ju Jenka som stod och verka vara bästis med henne! Bianca är även verkad idag, hon var en dröm att verka, dock ett hålrum i höger bak som rensades och öppnades på lite, den kommer förmodligen vara borta inom några verkningar. Örly fick oxå fötterna fixad, sen fick han gå ut på promenad med ponny putan för första gången :) de gick kanon! Duktig kille :) Får se hur de går att ha ihop dom nästa gång... Om Jenka beter sig så aggresivt igen åker hon ur hagen tror jag så resten får bekanta sig i lugn och ro. Å så hoppas jag att snön minskar snabbt, blir tungt att springa med snö upp till magen. Huvudsak de inte uppstod några skador idag!! Inte ens nå bett skador som tur var, päls är bra som skydd ibland :)

Bianca spanar in nya hagen...

Dusty och Bianca gick bra ihop, dom galoppera ikapp fram och tillbaka, jaga varandra och turas om att spåra i djupsnön...

Kortet taget i boxen, lite mörkt och ett päls strå mitt i bild men så kan de bli. Vet ni?? Hösilage är skit gott!! Men kanske lite långa strån... Hon fick prov smaka en toffs nu ikväll så blire en till toffs till frukost. Hon verkar finna sig till ro direkt, törstig var hon när hon kom hem, sen har hon ätit bra, rulla, pinka in hela boxen och rulla lite igen. Hon var svettig efter resan, undra på de som hon måste ha stymla i vagnen. Fjant blev hingst igen och tänkte gå genom tråden när de hälsa. PANG! Vilken smäll!! Trodde inte jag hade så pass till ström i tråden :) men tydligen. PANG! En gång till gick han på tråden... De var just där järn tråden sitter som han lyckades gå :) Ska bli spännande i morgon när dom ska gå i hagarna breve varandra, kan ju inte säga att stolpen på Bianca.s hage sitter bra, men mellan dessa hagar sitter dom då. Ja vi får se hur de går i morgon. Jag som tycker jag har låg inredning i stalle, men Bianca ser inte över nå vidare. Hon får stå i Nickans box så hon åtminstone har 2 fönster att se ut igenom. Att jag inte kopplat horse cam:en än då!! Den ligger så fint inne ännu, den hade ju behövts idag! Nu får jag skärpa till mig och sätta upp ett fäste i transporten och ett i stalle så jag kan använda mig av den. Köpte den ju inte för att den ska ligga i lådan ju... Ja fortsättning följer säkert i morgon hur allt ter sig :) Natti Natti

Mitt lilla fynd har nu kommit hem :) Kortet är taget direkt efter urlastning, spännande med nya kompisar! Resan gick väl så pass bra den kunde, en släde, sadel, träns, sele och några Täcken blev de med, å så lilla Bianca då. BIANCA har delvis samma stam som Fjant. De var detta som gjorde att jag bestämde mig egentligen helt osett! Men vist vill man se innan man betalar, hur som hellst verkar de vara en pigg, glad och framåt tjej! Liten och smidig är hon för hon lyckades vända sig i transporten på vägen hem! Hon är runt 78 cm hög, eller säger man låg på denna höjd? :) De finns några bra hästar i hennes stam iaf och min tanke är att visa henne på premieringen i bollnäs i höst. Hon har grov benstomme i förhållande till kroppen fast hon är liten :) Nu är hon på box till i morgon. Då ska hon få gå i egen hage och vänja in sig på vårat foder. Tack Marie för att jag fick förtroende att köpa din lilla skatt :) jag ska ta hand om henne på bästa sätt...

Hästarna är fixad! Nu ska jag ut och gå med Apotin och försöka få i han lite mat. Sen så ska jag koppla transporten och plocka ur lite hö ur den, sen är de bara vänta på att mata hästar vid 3 och sen ge mig iväg mot dalarna och veckans höjdpunkt =)