Sista april 2010
Ja första gången i mitt 30 åriga liv som jag är utan hund en sista april... 7 år, 7 månader och 7 dagar ägde å levde jag med Apotin... 7 verkar inte vara något bra tal för mig :( fast jag vet att de är många mer år än de flesta får med sina bullar... Idag har jag fixat och dona med hästarna mest hela dagen, jag börjar äntligen se en ende på all päls! Sissi som är äldst med sina 23 år har faktiskt mest sommar päls nu av mina :) har börjat ge lite b vitamin till de små i vattnet så får se om de släpper den sista underullen nu. I morgon är de 1.a maj och vi har fortfarande snö kvar på några ställen :( de bekräftar ju bara vilken hemsk vinter vi hade! Fy vilka köld rekord de var denna vinter. Våren kommer att mötas med glädje trots allt som hänt, tänker främst på Apotin. Men de började ju med Dusty och hennes svåra kolik i höstas, några hemska dygn med nätter i stallet och hopp och förtvivlan, just under dessa dygn blev ju Nickan utdömd till slakt. När Dusty tog igen sig gick all fokus på Nickan och ordna med slakt, tillstånd mm som drog ut på tiden då slakt först lova att ta henne men efter någon vecka ändra sig. Efter Nickan.s bortgång blev de någon vecka med sorg som byttes av att Apotin fick sin magomvridning. Efter att tagit de lugnt enligt vet.s rekommendationer började livet återgå till de normala. Då slår hemska vintern till med veckor av -30 å ända upp till -35 grader till. Då blev de till att sitta inne och elda! Apotin gilla ju inte alls den kylan, hoppa runt på 3 ben och vägra gå. När sen kylan började ge sig blev de träning och långpromenad med Apotin igen. Då kondisen var på topp, då Apotin fortfarande trava på efter 2 timmars promenad i rejält tempo i riktig jobbig teräng utan vägar och mycke branta backar så blir de så här :( De är ju delvis därför jag har så svårt att acceptera de som hände, en hund med den konditionen tror man inte ska försvinna på någon minut!! Hur som hellst kommer blogg:en komma med lite gladare inlägg fram över :) några vet vad jag menar, ni andra får hålla koll på sidan :)
Jag bara älskar den här bilden!!!

Apotins utställnings karriär, minnen från resorna...

Fjant vaktar sin älskade lill flock...

Ingenting blir som förut hur jag än vrider och vänder på de...
Fy!! Fy för livet... De finns ingen rättvisa, hur många gånger jag än ställer frågan VARFÖR?! så får jag inget svar. Vad har jag gjort för ont som tvingas mista min livskamrat så tidigt? Min siamesiska tvilling, för de var ju så vi levde jag och Apotin, vi satt ju nästan alltid ihop!!! Hur ska jag komma vidare när tårarna aldrig vill ge sig. Vad jag än gör fattas han vid min sida, jag har svårt att äta för ingen får min sista tugga. Jag har svårt att sova för ingen trängs i min säng. Jag vill knappt duscha eller bada för ingen tittar in mellan drapperi och vill vara med. Jag vill inte gå ut för ingen krafsar på dörren och vill med ut. Jag vill inte gå in för ingen möter mig med en glad viftade svans där inne. Jag vill inte vara i stalle och fixa för ingen sitter där med mig i porten. Tur nog så har jag hästarna! Även om jag tycker de är lite jobbigt just nu så måste dom skötas på bästa vis, jag kan inte svika dom för att jag mår dåligt. Har jag inte haft dom törs jag inte ens tänka på vad som skulle hänt! Tur är väl att dom fäller päls oxå, annars har dom nog varit hårlösa som jag nött på dom den här veckan. Men jag blickar framåt, tids nog kommer jag att hantera de här oxå! Jag har så oändligt med fina minnen av Apotin, när jag tänker på dom och hans liv kan jag ändå glädjas åt allt som varit. Å för Apotins skull kan jag oxå känna att han dog på topp, på ett ställe där han trivdes så bra, i min famn, hemma och framför allt snabbt... De känns ändå ganska bra även om de blev så tidig... Idag har jag varit till ljusdal med Lena, en resa jag tror vi båda kommer minnas länge =) De blir ju inte alltid som man tänkt sig men de mesta löser sig på ett eller annat vis. I morgon ska jag nog pröva sätta vagn på Bianca, jag borde ju faktiskt stå som ägare till henne nu vilken dag som hellst tycker jag, om inte stamboken har semester förstås! Jo, länsstyrelen ringde här om dagen ang mina ritningar oxå :) de var några små detaljer att prata om som måste fixas vid bygge, men de var bara till att bygga!! De ni =)
Livet fortsätter utan Apotin vare sig jag vill eller inte...

Vår sista gemensamma färd, mitt sista farväl av min käraste livskamrat Apotin...

Absolut sista kortet på Apotin...

Sista kortet på Apotin vid liv...

Farväl ÄLSKADE Apotin 12/4-2010

Apotin måndagen den 12/4-2010...
Det här blogginlägget kommer att bli det mest jobbigaste jag någonsin skrivit...
Tyvärr avled Apotin hemma på kvällen dagen innan ultraljudet...

Apotin var som vanlig hela dagen...

Vi ligger och myser i soffan som vi alltid brukar göra...


En pigg, glad och allert Apotin...
Vi hade just varit ute och bajsat kväller...
Bestämde oss för att ge hästarna några aspar eftersom vi skulle vara i
falun hela morgon dagen...
Apotin ville gärna vara med ute så han fick ligga på bron...
Plötsligt hör jag en duns och ett vrål utan dess like!!!!
Jag skyndar fram till Apotin, det tar max 5 sekunder innan jag är där.
Han krampar, ögonen snurrar, han blir tyst bara jag pratar med honom och lugnar han.
Vi bär in honom, lägger honom i hallen..
Han bajsar och kissar på sig.
Jag ber Tomas att ringa falun och fråga vad provsvaren visar,
visar det canser var tanken att ringa Gun på direkten,
så här ont skulle han inte behöva ha!!!
Även om ultraljudet var nära kände jag att Gun skulle få komma och avliva honom om det var canser.
Apotin är orolig och flåsar, Tomas ringer falun, jag håller om Apotin allt jag bara kan...
Ögonen bara snurrar, jag känner hur Apotin kämpar...
Falun svarar, det fanns inte en canser cell i Apotins kropp...
Apotin börjar nu tappa all puls, hjärtslagen försvinner...
Jag pratar hela tiden med Apotin,
säger åt honom att vara lugn,
slappna av,
kämpa inte emot,
mamma finns här hela tiden,
mamma älskar dig!!!
Allt kommer att gå bra...
Jag upprepar hela tiden samma saker...
Apotin känns så lugn nu...
Tomas berättar samtidigt för veterinären vad som händer och sker..
Veterinären säger att Apotin inte känner något nu...
Att han inte kännt något sen ute på bron...
Mitt i samtalet slutar hjärtat helt...
Tomas talar om för veterinären att allt är för sent...
Jag kramar Apotin så hårt jag bara kan...
Allt liv är nu förbi...
Så tar han dom sista 3-4 andetagen...
APOTIN ÄR DÖD!!!
På bara några minuter är ett helt liv förlorat...
En hund som till synes strax innan var hur pigg och glad som hellst är nu borta...
Borta för all framtid...
Kl är nu strax före 21....

Gubbens farväl av sin älskade Apotin...
Jag ber om att få prata med veterinären...
Han sa att de kan ha varit en inflammation...
Detta var hela tiden min teori,
Hjärtmuskelimflammation...
-Det kan uppstå som följd av magomvridning,
-Vid akut ansträngning,
-kan uppstå efter långvarig hudsjukdom.
Apotin var ju utsatt för alla 3 alternativen!!!
Men veterinären i torsdags var ju så säker på canser till 99,9%
och handla där utöver.
Jag tyckte inte alls att det kändes bra då, så fort dom hitta ett fel undersökte dom inte mer.
Jag hade vilja haft ett EKG och röntgen eftersom inget syntes på ultraljudet.

Masken tar farväl av Apotin...
Jag vill ju inte lasta någon för Apotins död och är tacksam att de som hände, hände hemma.
Jag viste ju i torsdag att Apotin inte skulle orka med att bli inlagd,
så de enda självklara valet var att ta med honom hem!!!
Att jag sen fick vara med hela tiden känns skönt för oss alla!!!
Att slippa hitta honom död och behöva fundera hur det gått till...
Om han fått kämpa länge osv..
Nu vet jag iallafall att det gick snabbt!!!
Å jag får lita på veterinären som sa att han inte kände något...

Puss puss älskade vän....
Nu vill jag tacka er ALLA som på ett eller annat vis hört av er och visat ert stöd,
Tack till Tomas, min familj, Gun, alla jobbar kompisar, chefer, kompisar i övrigt...
Å ett stort tack till Anna som kom igår kväll och stanna till efter 3 inatt...
Apotin hade några favvoriter, han ÄLSKADE alla men några var speciell för honom,
där ibland var Anna inräknad.
Det var skönt att ha någon att prata lite allt möjligt med för att fundera på annat ett tag.
Samt att Anna behandla Apotin så fint även fast han var död...
Tusen tack även till Lena som ringt kremering och försäkring idag...

Vila i frid,,, du ser bara ut att sova älskling ;(
Natten har jag tillbringat liggande med Apotin hela tiden,
jag har svårt att släppa taget...
Jag har pratat och smekt honom hela natten,
gråtit honom blöt...
Pussat, pussat och pussat på honom.
Jag vet att jag haft ett extremsjukt förhållande till Apotin!!!
Allt i hela mitt liv, hela min tillvaro har kretsat runt Apotins välbefinnande!!!
Jag har åsidosatt vänner och familj för att alltid ha Apotin först...
Alltid planer schema efter hur länge Apotin skulle ha varit själv,
om det skulle ha blivit för lång tid har jag alltid ordnat djurvakt,
alla gånger utom när förra svägerskan dog, då blev han ensam 7 timmar.
Men det har bara varit en gång och aldrig mer.
Apotin och jag har ju alltid delat säng, nästan varje natt har vi sovit sked och Apotin har alltid legat på mig på ett eller annat vis.
Har jag varit magsjuk så är det han som legat på toa golvet vid min sida,
han har alltid funnits för mig och jag har alltid velat finnas för honom...
Det var tufft att be honom släppa taget och inte kämpa mer...
Men jag gjorde det för att han skulle slippa lida...
Jag var oerhört stak för hans skull!!!
Men idag går inte tårarna att stoppa, sorgen har ingen gräns!!!
Aldrig förr har jag upplevt en sådan sorg.
Inte ens när folk dör kan på långa vägar jämnföras med detta för mig...
Inte ens släktingar...
I morgon följer Lena mig och Apotin till falun...
Det blir tyvärr ett annat ärende dit då...
Apotin skall kremeras...
Känner att det är det bästa då jag går i flytt planer och inte vill
begrava honom här och kanske tvingas lämna honom kvar!!
Att kunna göra något fint med foton, urnan och nå ljus ser jag fram emot trots allt.
Hedra honom för den hjälte han var för mig!!!
Vi väntar kvar och tar med honom hem direkt sen.
Jag får vara med och se att han behandlas så värdigt det går...
Nu ska vi försöka göra en kista till honom, sen ska jag vara med han hela dagen
och natten för att i morgon bitti ta mitt sista farväl...
Pussa han en sista gång och smeka honom ;(
Om detta inlägg är surrigt får ni ha överseende med detta!!
Nervöst...

Lördag, 3 dagar kvar till återbesök.
Ja nog går de framåt här hemma allt!! De börjar bli lite svårt att hålla Apotin lugn nu =) De känns verkligen som att de går åt rätt håll. Men jag har ju ingen aning om hur de blir om de blir stress eller ansträngning åt honom. Ska verkligen försöka ha honom lugn till tisdag så de inte blir nå akut fram tills dess. Tack för allt stöd jag fått av alla!! Bättre intensiv vård än de här går nog inte få, hemma i sin trygga miljö med alla kompisar att ligga och trycka med. På djursjukhuset i en bur har nog inte han kommit så här långt. Han Kissar nå otroligt mycke nu, 5-6 gånger på bara några minuter! SNÖN smälter, hästarna går och smakar på allt som kommer fram. Bara hoppas Dusty klarar de med sin mage. I övrigt ser alla hästar ut som skabb rävar :( dom är lortig och fäller, rullar sig extra mycke i leran nu som de ser ut...
Tröttilitrött...
Nu börjar tröttheten komma smygande... Apotin mår under omständigheterna rätt bra, både jag och mamma har då kommit fram till att han inte kan ha någon smärta, han ligger i alla möjlig ställningar och sover, han är lugn och verkar finna sig i att vara still. Dock gick jag ut utan tel igen med han nu ikväll, då får han för sig att han ska ut på promenad! När han får för sig nå och inte får som han vill så lägger han sig och vägrar gå! Fy vad påmind om igår jag blev. Samtidigt som jag viste att de var trots så kom oron! Tur nog sakna Tomas oss så han öppna fönstre å undra vad vi höll på med så då blev Apotin glad att nån prata med han så han steg upp och skynda hem :) alla mediciner har han fått och ätit bra! Å relativt lugn har han varit, lite måste han ju röra sig trots stränga order om total vila. Å så hästarna då?? Ja de blev ju inte mycke med dom alls igår, tur nog hade jag ju mucka och fyllt allt foder på morgon igår. Men nu ikväll gick jag ut och dona och borsta av alla 11, väl behövligt när de är vatten och lera överallt som dom bara måste rulla sig i :( Bianca tyckte inte alls om mig när jag skulle störa mitt i maten, fy vad läskigt att bli störd då! Ja ja hon vänjer sig nog snart att den mesta skötseln sker lös i hagen. Dillba tog de ju flera år för att acceptera de, men nu kan hon ju stå still ibland. Jag hade ju tänkt pröva köra Bianca idag men de får vänta någon dag. Förresten är vägarna livsfarlig, rätt som de är brakar man rätt igenom gruset! Efter att ha sovit på köksgolve natten som var så har vi flytta in till sängen igen, undrar vem som gillar de mest, Apotin, jag eller Tomas? Jag kan ju säga att de är bara jag som inte snarkar!! Nä nu vet jag inte vad jag ska göra för att hålla mig vaken längre :-/ Natti Natti
Snabb rapport...
Vi börjar med hästarna. Lill flocken har flyte på galant onsdag och torsdag, Lena och mamma fick åka upp igår då så dom fick mat när vi var på djursjukhuset. Allt var så pass lugnt att Bianca fick gå kvar ute i natt, å de har gått alldeles bra! Jag hade vakande natt i natt så mamma kom upp i morse och mata lill flocken. Sen har hon varit kvar tills Tomas sluta. De kan ju vara bra utifall något händer, skulle ju vara omöjligt för mig att både köra och ligga med Apotin. Just nu lever jag på hoppet att de här kommer ordna sig, Apotin är liksom med och håller ett öga på allt som händer, han kan framför allt både sitta, stå och gå! Han är ju hemma på "intensiv vård" trots allt, får sin urindrivande och blodtrycks medicin och total vila. Han får endast ut och göra sina behov. De här med vila gick ju bra ända till andra pinkvändan idag, då satt de 3 svarta pippin i busken å då vakna han till rejält =) Då de gäller jobbe så har jag jobbar helg i helgen, dock blir jag hemma. Skulle inte kunna konsentrera mig alls där då jag skulle vara ständigt orolig om Apotin lever eller inte. Kan ju inte bara släppa allt på jobbe om de skulle bli något akut så Apotin måste in. Så nä... Inge jobb nu... Sorry... Men ibland går ju faktiskt privat livet före, om jag tvingas ta beslut på tisdag skulle jag inte vilja missa denna helgen med Apotin, inte ens om jag fick sparken skulle jag välja jobbet före!! Men om nu hjärtat fortfarande blöder så måste de åtminstone ha minskat, av de jag känner slår hjärtat lugnare och jämnare nu, dock kanske inte riktigt rytmiskt. Han har kännsel i tassarna bak igen och de hade han inte igår... Sköterskan på sjukhuset fråga mig om tid igår, jag hade ju tappa tidsuppfattningen totalt! Hon ville veta hur länge han inte andas, hur lång tid innan han var kontaktbar igen... De blev uteslutningsmetoden, täckbyxor och långkalsonger blev då blöt när jag satt, de bör ha tagit 10 min innan Tomas kom, någon minut att springa hem osv... Allt bara snurra i skallen igår och nog snurrar de lite ännu allt...
Brustet hjärta...
Igår när jag var ut och gick med Apotin tog vi en härlig promenad i en snö fri skog!
När vi sedan vände hem och nästan kommit till huset bara ramla Apotin ihop!
Han börja snurra med skallen i cirklar, ögonen snurra och han sluta andas.
Jag var helt säker att nu dör han...
Men så kom han igång igen.
PANIK!!
Ingen telefon med mig, Apotin kunde inte vare sig resa sig eller röra sig.
Jag lyfte upp han men benen bar honom inte...
Jag släpa han ut i diket så jag kunde sätta fast han i ett träd.
Sprang allt jag kunde hem, ramla ut för slänten och skynda vidare, kom hem, hittar först inte nyckeln!
Sen in, slet tag i tel och ringde tomas, in i bilen och iväg till Apotin.
Bara hoppas han inte dött när han var själv!
Nej då han levde men var illa däran.
Ringde veterinären, fick olika förslag på vad som kunde ha hänt.
Avvakt en timme.
Efter 30 min ringde jag falun, lät som ep anfall tyckte dom, avvakta en timme till.
Under tiden var Apotin orolig, försökte gå men bara ramla ihop, flåsa och mådde dåligt.
Nej nu fick de vara nog!
Ringde falun igen, sa att jag ville in för jag trodde inte de var ep anfall.
Väl i falun undersökte vet honom och sa att allt tydde på hjärtat, han hade bara puls bak ibland och hjärtat rusa ibland, slog normalt ibland och slog inte alls ibland.
Vidare till ul, där såg dom att något på hjärtat brustit och att blodet rann ut i hjärtsäcken, avlivning eller tömning var alternativet!
Töm sa jag!
Så 2 stora kanyler rätt in i hjärta i vaket tillstånd blev de, sen kunde han stå på direkten som tur var..
Han får nu medicin fram till tisdag då de blir ul igen för att se om de fortfarande blöder eller om de stannat upp. Tyvärr ser de inte alls bra ut enligt prognosen, men de fanns en chans så jag måste ta den!
Just nu bara sover han mest, väldigt tagen av gårdagen, men han verkar inte ha ont som tur är!!
Samtidigt som jag vill de ska bli tisdag och fick höra att de blivit bättre så vill jag inte de ska bli tisdag uti fall jag måste ta de hemskaste beslutet i mitt liv...
När vi sedan vände hem och nästan kommit till huset bara ramla Apotin ihop!
Han börja snurra med skallen i cirklar, ögonen snurra och han sluta andas.
Jag var helt säker att nu dör han...
Men så kom han igång igen.
PANIK!!
Ingen telefon med mig, Apotin kunde inte vare sig resa sig eller röra sig.
Jag lyfte upp han men benen bar honom inte...
Jag släpa han ut i diket så jag kunde sätta fast han i ett träd.
Sprang allt jag kunde hem, ramla ut för slänten och skynda vidare, kom hem, hittar först inte nyckeln!
Sen in, slet tag i tel och ringde tomas, in i bilen och iväg till Apotin.
Bara hoppas han inte dött när han var själv!
Nej då han levde men var illa däran.
Ringde veterinären, fick olika förslag på vad som kunde ha hänt.
Avvakt en timme.
Efter 30 min ringde jag falun, lät som ep anfall tyckte dom, avvakta en timme till.
Under tiden var Apotin orolig, försökte gå men bara ramla ihop, flåsa och mådde dåligt.
Nej nu fick de vara nog!
Ringde falun igen, sa att jag ville in för jag trodde inte de var ep anfall.
Väl i falun undersökte vet honom och sa att allt tydde på hjärtat, han hade bara puls bak ibland och hjärtat rusa ibland, slog normalt ibland och slog inte alls ibland.
Vidare till ul, där såg dom att något på hjärtat brustit och att blodet rann ut i hjärtsäcken, avlivning eller tömning var alternativet!
Töm sa jag!
Så 2 stora kanyler rätt in i hjärta i vaket tillstånd blev de, sen kunde han stå på direkten som tur var..
Han får nu medicin fram till tisdag då de blir ul igen för att se om de fortfarande blöder eller om de stannat upp. Tyvärr ser de inte alls bra ut enligt prognosen, men de fanns en chans så jag måste ta den!
Just nu bara sover han mest, väldigt tagen av gårdagen, men han verkar inte ha ont som tur är!!
Samtidigt som jag vill de ska bli tisdag och fick höra att de blivit bättre så vill jag inte de ska bli tisdag uti fall jag måste ta de hemskaste beslutet i mitt liv...
Veckans brev!

Uppdatering...
Ja igår gick Bianca med flocken några timmar utan Jenka och de var frid och fröjd. Jag passa på att häva på Jenka sele och gick på promenad, försökte tömköra henne med de gick inge vidare så vi promenera bara. Sen fick Jenka komma in till flocken, de var något lugnare än i fredags med fortfarande väldigt elak på Bianca. I morse släppte jag ut Bianca med flocken 8.30, alla gick tillsammans några timmar och Jenka var fortfarande väldigt jagig och bitig så hon åkte ut ur hagen! Tränsa och sadla henne och så motionera vi. Sen var jag hem och bytte till Turbo. Första gången han gick med vanliga sadeln, han har bara gått med putan förr. Men vi fick vända ganska snart för han började blöda så väldigt ur munnen, tog av tränset och gick hem och kolla. Såg inget fast jag bände ganska rejält. Endera har han bitit sig i tungan eller så är de någon tand som lossnat eller så, får ha lite koll på han nu då. Flocken har fungerat helt smärtfritt idag då Jenka gått själv, hon har varit in till dom några gånger men sen åkt ut när hon blivit för elak! Men hon börjar mest markera och hota nu utan att jaga. Vid halv 7 nu ikväll tog vi med Bianca och Apotin och gick mot rävafly, de gick utmärkt att gå med dom 2, Jenka fick då gå till flocken och när vi kom hem ställde vi Bianca själv. Hon verkar rätt nöjd nu, 10 timmar flockliv och nästan en timme promenad på ett nytt ställe gjorde att hon verka tycka de var ganska skönt att stå själv :) hon ställde sig och vila direkt i hagen sen =) Jag är helt väderbiten efter dagen, har i stort sett varit ute sen i morse! I morgon hoppas jag på fin väder och att Jenka accepterar Bianca mer och mer, båda brunstar ju oxå nu så de bidrar väl till humöret på dom :) Jag är mer än nöjd med Bianca! Var nog en mening med att ex Juwel av friheten och de andra inte hamna här ändå :) att dom inte hade så seriösa mattar är glad över nu!!
Dillba, Bianca, Örly & Flinga!

Direkt från hästhagen...

Hopsläpp bild 3

Hopsläpp bild 2

Hopsläpp bild 1

Biancas stam...
Bianca 03-05-18
E: Kerswell Mr BlueRS 506
U: Mounsieur´s Qvinna RS 4154
Fux stickelhårig,
SDPC.
Morgon date...
Å vad spännande...
VEM uppfann trådar egentligen??!
SLÄPP ihop oss...
Välkommen Bianca inlägg 2

Välkommen hem lilla Bianca!

Idag är de torsdag :)
